(b Copenhagen, 1716; d Hannover, 4 March 1776). German painter of Danish birth. He trained with his father, Johann Georg Ziesenis (1681-1748); he became a German citizen in 1743 and subsequently was appointed court painter to Herzog Christian von Pfalz-Zweibrecken in Zweibrecken and, later, Mannheim. In the early 1750s he overcame his technical shortcomings by studying Flemish art, particularly the work of Rubens and van Dyck. He also introduced a new genre, the private court portrait. His portrait of Karl Philipp Theodor, Kurferst von der Pfalz (1757; Munich, Alte Pin.) is original in its intimate view of a nobleman posed at leisure in casual dress, seated in his private study.  Related Paintings of Johann Georg Ziesenis :. | Portrait of Princess Frederika Sophia Wilhelmina | Portrait of | Portrait of Augusta Hanover | State Portrait of Prince William V of Orange | Portrait of Stadholder Willem V |
Related Artists:
Juan Vicente Masip
Spanish Painter, ca.1475-1545
Allen Smith
1810-1890 Allen Smith Galleries
ulrica fredrica pasch
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.